12 damer i en bubblande pool

Under inskrivningen på MVC så tvångsrekryterade barnmorskan mig till sjuk-vatten-gymnastik (SVG) på KK. Detta trots att jag påpekade att jag tänkte gå på vänta-barn-vatten-gympa (VBVG) på mitt vanliga träningsställe, så fort min magsäck slutat dansa mauenge runt min kropp. Hon trodde inte på mig.

Sen kom det en remiss till SVG. Den var på onsdgaar klockan 14:00 och kostade 100kr/gång. Inräknat de 2,5 timmar arbetstid jag skulle förlorat, samt resekostnad, hade den träningen kostat mig nästan 400kr/veckan!!! Vad ÄR DET MED mödravården och deras sjukliga besatthet att tvinga kvinnor till meningslösa aktiviteter på arbetstid redan innan vecka 20??

Jag ringde givetvis och tackade nej till platsen. Jag kan träna på kvällstid på mitt vanliga gym för ca 50kr/gång och jag har redan ett träningskort. Sjukgymnasten som tog samtalet var väldigt trevlig och just innan vi la på så sa hon "då skickar jag bara ett remiss-svar tillbaka till din MVC".. Så nu kommer jag få en uppsträckning när jag kommer dit nästa gång. Sabla tjallare.

När så illamåendet blivit bättre bokade jag in mig på ett VBVG-pass. Glad i hågen gick jag dit. Det hör till historien att jag sällan (läs aldrig) visar mig för folki baddräkt så detta var något av ett eldprov bara det.

Det första jag upptäcker är att ALLA andra gravida där är små sulfider med jättemagar!! Jag ser möjligen ut som om jag hade ätit upp någon av de andra deltagarna, men att det är ett barn som gör mig tjock syns inte för en sekund. Alla tittade skeptiskt på mig. Jag kände att de trodde att jag antingen var korkade och hade gått fel, eller var fejk-gravid på samma sätt som en del går in i brudklänningsbutiker och låtsas vara på väg att gifta sig bara för att få prova. Jag tog mig ned i vattnet snabbt som fan.

Nästa upptäckt var att vattnet i normala fall på VBVG är 32 grader varm! Bastuhett mao! Idag hade aggregatet gått sönder och poolen kunde enbart värmas till 24 grader. Jag tyckte att det var friskt och skönt att träna i. De små sköra blommorna som skulle föreställa gravida däremot, blev lamslagna. Hälften gick hem när de fick veta att vattnet var kallt. Fyra avbröt passet och gick in i den varma duschen. Mot slutet av passet frågade ledaren om vi ville strecha i omklädningsrummet istället för poolen och givetvis sa de veka panséerna JA. Så jag fick avsluta passet väl synlig i blötbaddräkt, stechandes i ett trångt omklädningsrum till allmän beskådan. Att jag gick dit igen är en gåta!

Men själva träningen var underbar. Det kändes som att vara 8 år igen och få kasta sig hejdlöst runt i vattnet. När 10 gravida kvinnor börjar göra bensparkar i en pool så svämmar vattnet över åt alla håll, och ytan ser ut som en bubbelpool! Jag log ett fånigt leende under hela passet, så kul var det.

Efter att jag ringt och dubbelkollat att det verkligen inte var några speciella krav på hur långt gången man ska vara för att få gå på passet, så vågade jag mig dit igen. Den här gången var poolen lagom för blommorna, men för varm för mig, även om jag kan stå ut med det. Till min stora glädje så kom denna dag ännu en tjej med bara antydan till mage. Hon var visserligen en tunnis hon också, men man kan inte få allt. Äntligen behöver jag inte känna mig som en idiot!!

Nu är mitt största problem att passet tar slut om några veckor pga sommaruppehåll. Vad fan gör jag då?? Ansluter mig till vattenbalett??

Beat it.

Igår var dagen då vi skulle få vår dom. Hade vi bara inbillat oss (mig) den här graviditeten eller inte?

Tidig morgon stapplade vi upp och fixade till oss för att åka till MVC och besiktigas.
Vi var riktigt trötta båda två, ögonen gick i kors. Vi väntade på taxin som givetvis var sen, och jag började nynna...

Du-du-du-di-du-dum-do-dum-dum...

In i taxi, åka till MVC. In i väntrummet, på med de fula blå skoskydden (Rhett höll nästan inte på att få plats med fötterna i dem) och stega in på motttagningen med svampfötter.
Du-du-du-di-du-dum-do-dum-dum...

They told him don't you ever come around here
Don't wanna see your face, you better disappear
The fire's in their eyes and their words are really clear
So beat it, just beat it

Sitta ner. Vänta. Det går förbi ett antal tanter, alla ser skitsura ut. Tänker att om vi får henne som ser ut som Magica de hex på heroin så går jag hem. Ingen tittar ens på oss och vi börjar undra om vi kommit rätt dag, eller om de helt enkelt föredrar kafferast framför att ta hand om besök. Du-du-du-di-du-dum-do-dum-dum...
Till slut uppenbarar sig vår barnmorska. Hon ser bara halvsur ut. Men det är måndag morgon så det kan jag förstå.

Först fylla i en massa papper som jag redan skulle ha fått hem med posten, vilket jag inte fått. BM ser förvirrad ut. Visade sig att jag varken fått kallelse, frågeformulär eller den fina lilla pappershög som jag skulle fått med posten. Sen frågade hon om jag varit på infoträfffen. När jag sa nej blev hon ännu mer förvirrad. Tänk vad lite anarki kan skaka om..

You have to show them that you're really not scared
You're playin' with your life, this ain't no truth or dare
They'll kick you, then they beat you, Then they'll tell you it's fair
So beat it, but you wanna be bad

Alla frågor man ska svara på är humor. Ett papper om alkoholintag FÖR ETT ÅR SEDAN!! Hur fan ska jag komma ihåg det? Jag dricker rätt sällan. Jag tänkte att det är bättre att jag tar till i överkant så de inte tror att jag ljuger. Jag fick 3 poäng. Upp till 6 poäng är uppenbarligen normalt. Till och med MVC tycker att jag dricker för lite.

They're out to get you, better leave while you can
Don't wanna be a boy, you wanna be a man
You wanna stay alive, better do what you can
So beat it, just beat it

Rhett fick ett uppfostrande papper om alla krämpor man kan ha som gravid. Han förstod verkligen inte varför han fick detta uppbyggliga papper. Det fick jag förklara på hemvägen. Det är för de män som inte fattar att det är jobbigt att vara gravid, och som tycker att deras fruar kan fortsätta knäskura golvet och hålla käft. De behöver ett papper från sjukvården.

Själv hade jag stora problem med att komma ihåg ens hälften av de graviditetskrämpor och tecken jag har. När hon frågade så mindes jag illamående. Så började hon räkna upp en massa, och jag kom på att jag ju hade problem med lukter, trötthet, halsbränna, molvärk. Jag missade att berätta om näsblod och täppt i näsan. Efter min uppvisning av "graviditets-förträngning" tror jag att hon ångrade att hon inte gett papperet till mig istället.


You better run, you better do what you can
Don't wanna see no blood, don't be a macho man
You wanna be tough, better do what you can
So beat it, but you wanna be bad

Blodtryck, urinprov och blodprov. Jag hatar blodprov. Har träffat på idioter som gräver runt med nålen i armen, vilket gör svinont. Så jag ger henne en förmaning om att hon får testa att sticka, men INTE gräva runt. Hon sticker, inget blod. se där jag sa ju att ni inte skulle hitta någon åder. De gömmer sig vid hot om tappning. Det blev stick i fingret istället och jag får hälsa på labb för ett blodprov senare i veckan. Kunde varit värre.

Sen sa hon att vi skulle få kallelse till ultraljud, och att jag skulle ringa henne när jag känner en fisk i magen, efter vecka 20. med tanke på hur många förstföderskor som missar att de har värkar i 9.e månaden så tycker jag att det är fullständigt rubbat att be samma förstföderskor att känna av en "liten fisk i magen". Men det är ju bara jag.

Sen åkte vi hem och sov. Jag sjunger fortfarande på Du-du-du-di-du-dum-do-dum-dum...

Det här med ägg

Så här i väntan på ägglossning är det lätt att man börjar fundera.

*BIOLOGI-VARNING*



Som jag nämnt innan är jag rätt borta på allt som har med fortplantning att göra, förutom den praktiska delen. Det är helt enkelt teori-biten jag kuggar på, jag har aldrig känt något behov av att plugga in sådant heller. När andra kan ställa sin klocka (eller kanske mer kalender) eller sin ägglossningscykel så brukar min komma lite när den behagar och oftast alldeles för sent. Ungefär som jag själv. Jag brukar lite skämtsamt säga att enda gången jag kom i tid var när jag föddes (vilket jag också gjorde). Därefter har det varit lite så och så med tidspassningen. Det kanske helt enkelt är så att mina ägg varit i dåligt sällskap alldeles för länge?

Oftast så framställs ju ägget (eller äggen, det kan vara flera) som den lugna och harmoniska beståndsdelen, som stillsamt inväntar de galna spermierna som kutar fram i ilfart och vägrar fråga om vägen och därför kommer inte ens hälften fram till destinationen. Jag inser att den bilden inte passar mig. Mina ägg är alldeles för obstinata för att sitta ned och knyppla i väntan på att några spermier ska hitat rätt. Jag föredrar att se mina ägg som ninjatypen. Det känns mer "jag". Om jag får en bebis som sparkar mycket i magen så tänker jag ta det som ett bevis på att jag har rätt.




För den som känner för en lite mera pacifistisk variant rekomenderar jag denna länk:
http://www.iloveegg.com/egg_english.htm